sammanyajag.blogg.se

Här skriver jag om livet som fru och tvåbarns mamma. Hur det går kombinera med att ha en reumatisk diagnos. Inget är för pinsamt eller för tråkigt att ta upp.

En näve guldpengar

Kategori: #reumastim, Allmänt

Under dessa fyra år som jag varit sjuk har jag märkt hur svårt det är att förklara för den som undrar hur det känns att ha kronisk smärta. Att alltid vara trött och ha ont. Att minsta lilla grej tar så mycket energi att jag måste välja vad jag vill lägga energin på. 
När jag var på rehabcenter i Boden hade vi en väldigt intressant diskussion om just detta. 
Tänkte försöka ge mig på att förklara detta :)
 
Dom beskrev det såhär.
Tänk dig en hög med pengar. Dom pengarna representerar hur mycket energi du har den dagen.
När jag vaknar känner jag direkt hur kroppen värker och för att ens ta mig ur sängen krävs energi, där försvinner dom första pengarna.
Sen ska jag klä mig, och med en värkande rygg, en handled och fotled som inte vill samarbeta så förvinner ännu en näve.
Dags att få barnen till skolan nu. Se till att dom klätt sig och får med sig allt dom behöver. Ut i bilen och köra till två olika ställen. När jag kommer hem efter det har det gått en stor näve pengar och jag landar i soffan med lite frukost. 
Nu har halva högen försvunnit och jag måste fundera på vad jag ska göra idag. Vad ska jag lägga resterande energi på.
Förr försvann det bara pengar, jag gjorde aldrig nått som kunde fylla på högen med energi. Men det har jag märkt att träningen gör, även om jag är trött och ibland omotiverad så tar jag mig i kragen och kör in till gymmet. Väl där känner jag hur lite energi kommer tillbaka och jag har köpt mig extra pengar.
Det är just det som är grejen, det får inte bara försvinna energi, jag måste fylla på den också.
 
Nu kanske detta lät väldigt flummigt, jag är inte den bästa på att förklara så det låter lika bra som i mitt huvud, men varje grej man gör tar energi och för en med konstant smärta går det nästan dubbelt så mycket.
Det viktiga är att man gör saker som fyller på energidepån också.
Att man planerar dagen och prioriterar.
Jag förstår att det nästan är omöjligt att förstå när man inte är sjuk själv, men när man märker att någon verkligen försöker och vill förstå så värmer det..
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: