sammanyajag.blogg.se

Här skriver jag om livet som fru och tvåbarns mamma. Hur det går kombinera med att ha en reumatisk diagnos. Inget är för pinsamt eller för tråkigt att ta upp.

Jag var som dom

Kategori: #reumastim, #spondartrit, Allmänt

Jag och min man satt i går kväll och kollade på ett program som heter My 600p life, som visas på TLC.
Man får följa väldigt överviktiga människor som försöker gå ner i vikt med hjälp en operation som heter gastric bypass.
Det som slog mig när vi såg det var att jag kände igen mig i deras tankesätt. Nu var inte jag i närheten av dom viktmässigt, men det var ändå intressant när dom försökte förklara sitt matberoende.
Hon sa att när hon åt så tänkte hon inte på hur dåligt hon mådde eller på hur hon såg ut, allt som räknades just då var hur gott maten smakade.
Det förde mig tillbaka till när jag var som längst ner i mitt svarta hål, när jag köpte hem godis i smyg och åt när ingen annan såg mig.
Jag brydde mig inte om vad det gjorde med mig, även om jag visste, utan att mina tankar fick vila från skammen och självhatet var det viktigaste. 
Allt som betydde något just då var att jag åt något gott och det fick mig att må lite bättre för just den stunden.
Jag längtade tills jag fick vara ensam hemma och äta, proppa i mig chokladen och chipsen.
Jag hade inget långsiktigt tänk, eller så orkade jag inte bry mig om det just då.
 
Det var lite skrämmande att inse att jag och dom som vägde 300 kilo delade tankar.
Vart hade jag varit idag om inte min man kommit på min hemlighet? 
Hur länge hade jag fortsatt smygäta?
Är fortfarande så oerhört tacksam över min man som konfronterade mig, för det kan inte ha varit så enkelt att ta upp en sån sak.
Att han älskade mig så mycket att han ville hjälpa mig må bättre är något jag aldrig kommer glömma.
 
 
 

1 veckas uppladdning

Kategori: #reumastim, #spondartrit, Allmänt

Igår, kl 1.30 på natten landade vi hemma i huset efter en underbar vecka på Gran Canaria.
Haft kvalitetstid med egna familjen och med syrrans familj och vår mamma.
Barnen har lekt med sin kusin och haft fullt upp med att hänga med i hennes tempo.
Värmen i sig gör inte mirakel med min värk men jag vaknar upp med betydligt mindre morgonstelhet än här hemma och det har varit väldigt skönt.
Nu slog jag upp ögonen  och kände mer värk än jag brukar på morgonen. Dels så är jag tillbaka i kylan och sen så är temperaturskillnaden stor.
Det var dessutom dags för min andra spruta Cimzia. Första jag tog gjorde så ont att jag idag gått med fjärilar i magen och varit nervös.
Tog väldigt många djupa andetag innan jag kunde trycka den mot benet. Det visade sig att denna gången skulle det göra lika ont som den första. Tårarna var nära att bryta igenom och jag är tacksam över att det "bara" är varannan vecka den ska tas.
Varför kan det inte bara injiceras smärtfritt och smidigt?
Får anstränga mig nu för att inte vara nervös i två veckor till nästa ska tas.