sammanyajag.blogg.se

Här skriver jag om livet som fru och tvåbarns mamma. Hur det går kombinera med att ha en reumatisk diagnos. Inget är för pinsamt eller för tråkigt att ta upp.

Vänta ett tag till

Kategori: #reumastim, #spondartrit, Allmänt

Det har nu gått två månader sen jag slutade med medicin nr 10. Har väntat lika länge på att min läkare ska ringa och uppdatera mig om framtiden.
Igår ringde hon äntligen och jag måste erkänna att jag var nervös. Min stora skräck är att hon ska säga att det inte finns kvar någon medicin för mig att prova, att jag måste vänta på att en ny ska forskas fram.
Men som tur är hade hon två stycken som kan vara aktuella, men jag fick inte veta säkert än vilken det blir.
I och med att jag redan har testat så många och fått olika biverkningar på i princip allihopa så ville hon diskutera mig med dom andra specialistläkarna.
Det ser jag som något positivt, att hon inte bara slänger första bästa medicin till mig utan att hon vill bolla idéer och förslag med andra för att komma fram till vilken som har störst möjlighet att hjälpa mig.
 
Men nu blir detta nummer 11, på fem år har jag pumpat kroppen full med starka ämnen som fått mig att tappa hår, fått utslag, hög feber och huvudvärk, för att nämna några av biverkningarna.
Hur nyttigt kan det vara? Jag vet att jag inte har något val, måste ju försöka hitta rätt, men kroppen får stå ut med väldigt mycket och jag hoppas att jag håller mig till "ofarliga" biverkningar och inte får något som påverkar mig på lång sikt.
 
Nu ska jag vänta igen, på ytterligare ett samtal från läkaren, för att få veta vilken medicin det blir och när jag får börja med den.
Mycket väntan...
 
 
 
 
 

Paus

Kategori: Allmänt

Dom senaste sex veckorna känns det nästan som att jag har satt mitt liv på paus, levt som i en parantes.
Att inte kunna träna på 5 veckor på grund av värk känns inte alls bra och jag brukar inte låta värken vinna, men nu har jag varit tvungen att vara smart och låta kroppen vila.
Började om förra lördagen och hann få in fyra pass innan kroppen igår sa ifrån, igen.
 
Senaste medicinen har jag varit tvungen att sluta ta pga biverkninga så nu måste jag vänta tre veckor till innan min läkare ska ringa och berätta vad som händer nu.
Hoppas även få veta om jag får en operation av foten som just nu är nära att kapas av.
Har bytt värktabletter så detta är medicin nummer 10 som åker in i kroppen, och med tanke på hur det känns så har dom inte gjort så stor värkan.
 
Vad gör man?
På med leendet, bita ihop och sätta en fot framför den andra.
Den som får se mig när jag inte biter ihop är ju Ronny och han ska ha en stor eloge som håller mig uppe!