sammanyajag.blogg.se

Här skriver jag om livet som fru och tvåbarns mamma. Hur det går kombinera med att ha en reumatisk diagnos. Inget är för pinsamt eller för tråkigt att ta upp.

Några funderingar

Kategori: #reumastim, #smärta, #spondartrit, Allmänt

1. Trodde att värken skulle minska när jag gick ner i vikt.
Det är något man brukar höra, gå ner i vikt så mår kroppen och lederna bättre. Och det tvivlar jag inte på, jag vet att det inte är nyttigt att vara överviktig.
Men när 27 kilo har försvunnit och lederna är minst lika onda som innan så är det väldigt svårt att inte vara lite besviken.
 
2. Träna är viktigt för oss med reumatism.
Det är bra för alla att träna, men för att våra leder inte ska bli mer stela så är det väldigt viktigt att hålla igång och mjuka upp dom. Jag känner att jag blivit starkare och att jag mår bättre psykiskt av att besöka gymmet, men som med allt annat vill jag att det ska märkas på värken att jag tränar och gör det "man ska göra" för att bli bättre.
 
3. Min reumatism har gjort mig starkare mentalt.
Jag trodde att mitt liv skulle ändras till det sämre när jag fick min diagnos. När man är 30 år ska man fokusera på barnen och sin familj, se till så att barnen har allt dom behöver och sätta dom först.
Men grejen är att jag har börjat sätta mig först många gånger, även om det låter konstigt, för om jag tar hand om mig så kan jag ta hand om mina barn. Jag kan vara den fru jag vill vara till min man. 
Jag har blivit så mycket starkare som person och mycket mera självsäker. Allt detta har jag min reumatism att tacka.för.
 
4. Allt är inte bra hela tiden.
Även om jag lärt mig hantera smärtan på ett bra sätt så har jag dåliga dagar då jag bara villö ge upp och känner att jag inte orkar mera. Att tillåta mig själv att må dåligt emellanåt är viktigt, så länge jag inte fastnar där nere i mörkret. 
 
5. Önskelista
Det jag kan sakna lite är ensamtid med min man, bara vi två utan barn. Att få äta en god middag, fika på stan, ta in på hotell eller åka och se en show. 
Visst har vi varit iväg några gånger och vi är ganska bra på att visa varandra uppskattning även när vi är hemma. Men jag tror att förhållandet mår bra av vuxentid utanför hemmets väggar.
 
Med allt det sagt så har jag verkligen världens bästa familj som lyfter mig och hjälper mig när det behövs.