En sällsynt dag
Kategori: #reumastim, #spondartrit, Allmänt
Jag har ju haft ont i armen ett tag så det strålar både mot neråt och uppåt. Igår började jag ha mer ont på flera ställen så jag var lite nervös över om jag skulle kunna sova bra. Det kunde jag inte.. kl 3 kollade jag på klockan och funderade på att kliva upp så jag inte skulle väcka Ronny med mitt snurrande. Men tanken på att sitta i soffan lockade inte så jag låg kvar och lyckades slumra till lite sporadiskt.
Kl 12 låg jag fortfarande kvar i sängen med en blåsa som höll på att spricka, men smärtan i hela kroppen höll mig kvar. Tillslut fick Ronny komma och hjälpa mig upp. En banan och en citodon senare satt jag i en solstol med en kaffekopp och försökte tänka på hur skönt solen värmde. Det är inte många dagar jag har såna här skov och det är jag tacksam för. När alla leder gör så ont att det knappt går sitta stilla, men det går inte röra sig heller. När jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna och när värktabletten gör en ännu tröttare än man trodde var möjligt. Det är såna här dagar jag känner känslan jag inte tycker om, känslan att jag tycker synd om mig själv.
Men, den får finnas här idag, för jag vet att jag kan trycka bort den när jag värken minskar.
Samtidigt som jag tycker synd om mig själv så är jag tacksam. Tacksam över att mina barn är så pass stora att dom klarar sig själva och förstår varför jag ibland har dagar jag är trött.
Så här ser den här sjukdomen helt enkelt ut ibland.
