sammanyajag.blogg.se

Här skriver jag om livet som fru och tvåbarns mamma. Hur det går kombinera med att ha en reumatisk diagnos. Inget är för pinsamt eller för tråkigt att ta upp.

Skam den som ger sig!

Kategori: #reumastim, #spondartrit, Allmänt

Som jag berättat om tidigare så börjar det vara dags för mig att arbetsträna. Efter möte med arbetsförmedlingen och försäkringskassan så kände jag mig peppad och redo för att anta mig utmaningen.
Jag drar ut på stan och är fast besluten för att hitta ett ställe jag kan börja hos. 
Efter 10 st buriker som vänligt men bestämt sagt nej pga olika anledningar kände jag att gnistan höll på att slockna. 
Dom två sista butikerna gav mig ett kanske och skulle återkomma veckan efter.
Hoppet tändes igen och jag längtade efter att nästa vecka skulle börja.
7 dagar senare hade ingen av dom ringt upp och efter ytterligare ett möte med arbetsförmedlingen och försäkringskassan så pushade dom mig till att göra ett försök till, om det inte gick skulle dom hjälpa till. Men jag kände att jag ville klara av detta själv, gå in och presentera mig så dom fick ett ansikte på den som sökte en plats.
Nervös och med lite ny energi så tar jag mig an ytterligare butiker och det började inte bra. Fick tre stycken nej och jag började känna mig lite irriterad, varför var alla ställen så negativt inställda till en arbetsträning?
Men plötsligt hände det, jag fick höra att jag var så välkommen att prova jobba! Blev så glad att jag nästan ville ge henne en kram och en puss. 
Lättnaden och glädjen över att åt hittat ett ställe går inte beskriva med ord. 
Och idag fick jag veta att den 9 eller 10 januari nästa år ska jag börja träna.
Så från det datumet ska jag göra mitt bästa för att allt ska gå bra på Din Sko i småstaden.
Jag fick min julklapp tidigt..
 
Kommentera inlägget här: