sammanyajag.blogg.se

Här skriver jag om livet som fru och tvåbarns mamma. Hur det går kombinera med att ha en reumatisk diagnos. Inget är för pinsamt eller för tråkigt att ta upp.

Intyg hit och intyg dit

Kategori: #reumastim, #spondartrit, Allmänt

För några dagar sen upptäckte jag att min läkare inte skickat in mitt läkarintyg till försäkringskassan. Skickas det inte in så kan inte dom godkänna min sjukskrivning och jag får inga pengar. Detta intyg skulle ha varit inne den 1 februari.
Min första reaktion var rädsla. Jag blev nervös och började kallsvettas.
Såg direkt framför mig att jag skulle bli utan pengar och räkningarna inte kunde betalas.
Efter den första känslan så blev jag arg. Ska jag vara tvungen att hålla koll på min läkare så hon gör sitt jobb?!
Som att det inte räcker med att vara sjuk och ha smärta..
Visst är det så att det är onödigt att jaga upp sig och bli nervös över något som jag inte kan påverka, men det är inte lätt att tänka logiskt i såna situationer.
Funderade över vad jag kunde göra.
Då lugnade jag ner mig, satte mig vid datorn och skrev till reumatologen att det var intyg som saknades som skulle ha varit inne för längesen.
 
Jag har fått lära mig att det inte går gå omkring och jaga upp sig och vara orolig över något jag inte kan göra nått åt. Ska jag låta hela denna månad bli en enda lång nervös väntan så missar jag andra grejer jag kunde ha gjort som garanterat är roligare.
Självklart är jag lite nervös innerst inne och hoppas att dom hinner godkänna mina papper så jag får lite pengar, men jag låter inte den känslan vara längst fram. Jag låter den finnas som en liten påminnelse att jag ska göra det till en vana att kolla så läkaren verkligen skickat mina papper.
Är det då så att hon glömt igen, ja då hinner jag säga till henne i tid.
Och skulle det vara så att hon aldrig mer glömmer, då kan jag vara lugn från början.
Det är inte jobbigt för mig att logga in och kolla det, även om det inte borde behövas. Men jag vänder det till något positivt istället för att bara bli irriterad. 
Det här tänkte har inte vuxit fram över en natt, det har tagit några år för mig att välja bort olika känslor.
Förr kunde jag låta en sån här händelse störa mig i flera veckor. Men vad gav det? Inte ordnade det sig snabbare för att jag var irriterad, jag spred bara mitt usla humör till dom runt omkring mig. 
Men jag är väldigt glad över att jag har lärt mig och kan välja hur jag ska må.
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: