sammanyajag.blogg.se

Aldrig trodde jag att tröttheten ibland skulle vara jobbigare att handskas med än smärtan.

Känslan av att vakna pigg, den var längesen jag kände. 

Kan sova i 12 timmar, men ändå gå och vara sjukt trött hela dagen. Jag har provat att sova i ca 8 timmar på natten, vara vaken en timme för att skjutsa barnen på skolan, och sen lägga mig för att vila. Den vilostunden slutade med att jag vaknade kl två på dagen. Då hade jag alltså sovit fem timmar ytterligare. Men inte blev jag piggare. När klockan började närma sig tio på kvällen hade jag svårt att hålla ögonen öppna och fick gå och lägga mig. Större delen av den dagen gick åt att sova men jag var aldrig pigg.

Trodde det skulle bli bättre när jag började sova hela nätter och inte var vaken till kl 3 på natten, men det är ingen skillnad. Nått som är lite svårt att förklara är att det finns två olika tröttheter. 

Alla har vi nog varit vakna längre än vi tänkt en kväll och sen klivit upp tidigt och känt att vi fått för lite sömn. Den tröttheten har vi nog alla känt. 

Sen är det denna kroniska trötthet som inte påverkas av hur mycket eller lite vi sover. Den bara finns där, och kommer finnas där. 

Värken testar vi en massa medicin mot, vi försöker hela tiden hitta sätt som lindrar. Det pratas och forskas och kommer hela tiden nya ideèr som testas. 

Sen finns det ämnen som inte många pratar om och en av dom är just kronisk trötthet. Det måste vi ändra på. Det är så viktigt att alla delar av reumatismen syns.

Precis som det finns biverkningar av medicin så märker jag att jag påverkas av att vara trött.

 

Orden förvinner. Bara i den här texten så har jag fått stanna upp, minst fem gånger, för att komma på vilket ord jag söker. 

Koncentrationen sviktar. Det märker jag mest när jag ska läsa. Jag som har rusat genom böcker så länge jag kan minnas, en bok kunde jag läsa ut på två kvällar, lätt! Nu tar det flera veckor och ibland får jag läsa samma rad flera gånger för jag minns inte vad jag just läst. Det är otroligt irriterande. 

Irritationen ökar, om jag inte tänker på det och aktivt jobbar för att motverka det. 

Jag får kortare stubin och det är samma som med irritationen, jag måste tänka på det och försöka att inte låta det hända. Men det är nått jag får tänka på varje dag och det kan också vara utmattande för hjärnan. 

 

Jag vet att dom flesta tycker att tröttheten är det jobbigaste och om man kunde göra något åt den skulle mycket bli enklare. 

Så varför hör man nästan inget om den? Kanske för att vi själva måste lyfta fram det i ljuset och få andra att förstå hur det känns.

Mycket ansvar ligger hos oss. Så nu tar jag första steget...